Det var en samling självkritiska Eskilsminnespelare som analyserade den - säkert för många - överraskande 0-3 (0-0)-förlusten mot Hässleholms IF på onsdagskvällen. Efter en försäsong som bestått av endast segrar och en oavgjord match gjorde gul-blått en slät figur mot ett välorganiserat, tufft och inte minst effektivt Division 2-lag. Som många påpekade i omklädningsrummet blev detta ett ”wake up call”.

Matchen inleddes i tio minuters snöyra men när flingorna lagt sig växte aldrig Eskilsspelet som vi vant oss vid denna försäsong. Gästerna visade varför de tillhörde serietoppen i fjol och att ambitionerna denna säsong inte är lägre. De hade en tät välorganiserad defensiv som inte tillät Eskils att skapa några öppna chanser. Man pressade hårt och var fysiskt sett betydligt tuffare än hemmaspelarna denna kväll.

Efter en mållös första halvlek hoppades den faktiskt ganska talrika publiken på en fartökning av Eskils i den andra. Men gästerna fortsatte att ha initiativet och i den 63 minuten kom det som hittills är årets mål på Harlyckan. Från ett icke föraktligt avstånd dundrade Casper Burehed in en frispark bakom en totalt chanslös Lamin Sarr.

Målet blev ingen signal till uppryckning i hemmalaget och istället kunde Jonathan Nilsson göra 0-2 i 72 minuten och Elias Ramin Karimi 0-3 i den 77.

- Man kan sammanfatta denna kväll med att vi sprang för lite, slarvade med passningarna och förlorade alltför många dueller. Mot Olympic i söndags kunde vi allt det som vi misslyckades med i dag. Nu gäller det att vi samlar ihop oss och tar oss an Rosengård - som spelar ungefär samma fotboll som Hässleholm - nu på lördag, sa Eskils assisterande tränare Anders Schönberg efter matchen.

- Det är svårt att säga varför vi tappar det så i kväll. Men det blev för mycket slarvfel över 90 minuter, fyller han i.

Om vi trots allt ska nämna något riktigt positivt för Eskils del denna kväll var det faktum att blott 15-årige Hugo Lindahl fick göra A-lagsdebut.

- Jag var nervös precis när jag kom in men sedan blev det bättre, konstaterade Hugo när han vandrade av konstgräset.

Text: Lasse Möller