I årets allra första träningsmatch - mot Hittarp på Harlyckans konstgräs - var olyckan framme. Eskils 25-årige mittfältare Filip Lundeberg faller omkull och skriker av smärta. Känslan som direkt infann sig att detta kunde vara allvarligt bekräftades snart. ”Lunde” - som antagligen var på väg mot sin bästa säsong någonsin - hade drabbats av en skada som skulle hålla honom borta från spel hela säsongen.
- Det visade sig att jag slitit av ett korsband och dessutom skadat den yttre menisken i ena knäet, berättar han.
Skadan inträffade i början av februari och i mars blev det operation.
- Man ville egentligen att jag skulle vänta längre men jag kunde lösa det med en operation i Malmö, förklarar ”Lunde”.
Rehab är något som de som tvingats genomföra det vet inte är speciellt roligt. Plågsamt och jobbigt och ofta små steg framåt. För ”Lunde” dök det snabbt upp ett problem som inte vill försvinna.
- Jag kunde inte riktigt böja benet. Det gjorde ont och hämmade mig, berättar han.
- Det kändes som om jag bara trampade vatten de senaste två månaderna. Ingenting hände, säger ”Lunde”.
Men när Eskils sjukgymnast Mattias Lewis-Jonsson fått träffa ”Lundes” läkare och diskuterat problemet så kunde det lösas.
- Ja jag fick genomgå vad som kallas en mobilisering. Jag sövdes och man böjde till benet i leden. Det blev en omedelbar effekt, säger en glad Filip Lundeberg.
När vi träffar honbom i Eskils omklädningsrum trampar han för fullt på träningscykeln.
- Jag gjorde mobiliseringen i går och nu känns det kanon. Jag har inte ont och kan röra mig fritt. Man sa att det berodde på en ärrbildning som gjorde att jag inte kunde böja benet, berättar han.
Frågan är förstås när ”Lunde” tror att han är tillbaka på planen igen och kan träna för fullt och spela?
- I mina drömmar fantiserade jag om att kunna vara tillbaka i höst och få hoppa in och spela. Men jag inser att det blir vila från fotbollen året ut. Jag är ju gammal och får vara rädd om läkningen, skrattar han.
Vi håller förstås tummarna för att ”Lunde” ska få komma tillbaka och få visa sin fulla pontential. Dessutom är han som den ständige glädjespridare han är saknad i omklädningsrummet.
Text och bild: Lasse Möller
