Att Jonatan Persson skulle starta sin fotbollskarriär i Ramlösa BoIS var knappast någon högoddsare. Det var här hans legendariske pappa Torbjörn fick sitt stora genombrott innan karriären gick vidare till Malmö FF och svenska landslaget. Som tioåring blev det Råå IF, sedan Eskilsminne IF, Råå IF igen men nu är ”JP” tillbaka i Eskils och gör sin tredje säsong i denna sejour - totalt sjätte. Och förhoppningsvis får klubben behålla sin vänsterback nu.
För att vara ytterback är Jonatan en rejäl pjäs.
- Ja det tillhör väl inte vanligheterna att en ytterback
ligger på 190 centimeter, men så lång är jag, säger den sympatiske ”JP” som i
senaste matchen visade upp en provkarta på sitt kunnande när Eskils mötte
Karlskrona.
- Det gick väl ganska hyfsat. Tycker vi kontrollerade
motståndet riktigt bra undantaget sista kvarten då de lyfte upp allt i ett
desperat försök att kvittera.
”JP” har en styrka i att göra tunga - för motståndaren
jobbiga - löpningar längs vänsterkanten. Hans inlägg är oftast precisa och
skapar stor oreda i motståndarförsvaren. Tekniken är god men ibland kanske man
kan tycka att han ska använda sin välväxta kropp lite mer fysiskt och vara lite
”elakare”.
”JP” kom första gången till Eskils när nuvarande
sportchefen Kalle Olsson var tränare. Det var då han placerades som vänsterback
då klubben just för tillfället hade ont om den varan.
- Tidigare hade jag spelat mest mittback. Den tredje
säsongen fick jag mindre och mindre med speltid och valde att gå tillbaka till
Råå och spelade där i tre säsonger. Sista säsongen där dock förstörd av skador,
berättar ”JP”.
- I Råå fick jag spela lite av varje. Till och med
innermittfältare. Men när jag nu återvände till Eskils har det varit
vänsterback för hela slanten. Tillsammans med min löpstyrka är väl just
vänsterfoten det bästa jag har. Högerbenet är i bästa fall ett stödjeben,
skrattar han.
På sin vänsterkant fick ”JP” hemmadebuterande 18-åringen
Dennis Olsson framför sig mot Karlskrona. Det verkade fungera bra.
- Ja man får hålla reda på ungdomarna lite, säger han med
ett brett leende. Dennis var riktigt duktig. Det har för övrigt alla
yttermittfältare jag haft framför mig varit, berömmer ”JP”.
Efter snart tio år i Eskils känner sig ”JP” hemma.
Föreningen är precis det han vill den ska vara.
- Trots att det är en stor förening känner man ju nästan
alla. De som jobbar på kansliet är jättetrevliga. På Eskilscupen är vi alla med
och jobbar. Killarna i truppen och ledarna är bra människor. Vi är en väl
sammansatt grupp där alla jobbar för alla, poängterar han.
Närmast väntar nu en riktigt tuff bortamatch i form av
Oskarshamn. Frågan är om den inte i mångt och mycket kan jämföras med Mjällbymatchen.
- Ja vi har förstått att det är en jobbig motståndare. Vi
har inte sett så mycket av dem ännu men gissar att Martin (Pringle) går igenom
det i veckan och vi får se lite video. Men vi ber inte om ursäkt för att vi
lever, Vi åker upp dit för att ta minst en poäng, säger ”JP” med skärpa i
rösten.
- Vi har visat att vi står upp bra mot fysiska lag redan
och det fortsätter vi med. Träning och matchning har gett resultat, tycker han.
Apropå träning så har Eskils herrar en vass statistik när
det gäller närvaro.
- Jag tror truppen hade 96 procent fjol. Själv har jag
haft tur sedan jag kom tillbaka. Inga skador bara lite småförkylningar som
stört, förklarar han.
Avslutningsvis kan man ju inte undgå att fråga hur pappa
Torbjörn följer sonens fotbollskarriär.
- Han och morsan är faktiskt på alla hemmamatcher och
många på bortaplan, säger ”JP”.
Ger han dig massor av råd och tips?
- Nej det är nog jag som får fråga om det är något. Men
en sak är säker, när han säger något då lyssnar man, skrattar han.
Tilläggas ska att Jonatans pappa Torbjörn vann
Allsvenskan fem gånger med MFF - då var det dock slutspel och MFF vann bara två
av dessa. Totalt spelade han även åtta landskamper för Sverige. Totalt blev det
574 matcher i MFF och ett antal år som lagkapten.
Text: Lasse Möller