Efter lördagens match mellan Ängelholms FF och Eskilsminne IF ska Ängelholms Idrottsplats grävas upp och planen läggas om. Frågan är om man inte skulle ha påbörjat arbetet redan igår? Dels för att planen var bland det sämsta som upplevts i årets seriesammanhang, men kanske mest för att Eskils definitivt inte hade den bästa dagen på jobbet. Matchen slutade 1–0 (0–0) och var mestadels ett långt lidande.

Det håller inte att spela Division 2-fotboll i Division 1. Den erfarenheten har Eskils herrar bittert fått erfara i de två senaste matcherna. Det som på pappret såg ut som en behaglig avslutning på serien med tre matcher mot bottenlag innan sommarvilan har utvecklats till rena mardrömmen. Noll poäng och ett spel som definitivt inte motiverat någon utdelning.

 

- Denna typ av matcher vann vi tidigare i vår. Nu är det vi som förlorar dem genom att vi helt enkelt inte får till det. Vi har ingen fart och krånglar till det istället för att skapa chanser, sa Eskils tränare Martin Pringle direkt efter matchen.

 

Annars var det Eskils som började matchen bäst och hade ett klart spelövertag de inledande 15 minuterna. Mathias Unkuri hade ett bra försök men avslutet gick strax utanför HIF-lånet Kalle Joelsson i ÄFF-målet.

 

Hemmalaget stack emellan i 19 minuten med en farlig chans då Emir Plakalo tvingades till en klassig närskottsräddning då Oliver Stojanovic Fredin tog sig fram på högerkanten.

 

Dennis Olsson hade minuten senare en giftig nick men Kalle Joelsson var med på noterna och limmade bollen. I den 24 minuten drog Andreas Karlsson på ett hårt skott som Emir Plakalo hade allt besvär i världen med att få kontroll på.

 

Efterhand som matchen led blev kvalitén allt sämre. Känslan av att detta var en usel match som skulle sluta 0–0 blev allt tydligare. Men så kom då det som rent logiskt skulle bli avgörandet. Ett fatalt misstag skulle resultera, inte en chans som man själv skapade.

 

Dennis Olsson var otursgubbe då han slog en slarvig bakåtpassning i 61 minuten och Björn Westerblad kunde springa sig fri och ensam med Emir rullade han in 1–0.

 

Eskils tog tag i spelet efter baklängesmålet men tyvärr så gjordes allt omständigt och framförallt i ett tempo som var fjärran från Division 1. Bollarna transporterades, trampandes på, spelades bakåt, eller skickades slarvigt över kanten eller utan adress. Eller i gapet på en ÄFF-are.

 

Det var en dag då spelet höll samma klass som planen. Det studsade snett och ställde till det för spelarna som när Emil Åberg i 80 minuten fick en kalaspassning från Robin Hofsö men tyvärr inte nådde bollen.

 

Dessförinnan hade Filip Ottosson haft ett bra avslut med vänstern där Kalle Joelsson lyckades rädda vid sin högra stolpe.

 

I 84 minuten fick Eskils ett guldläge att kvittera men tyvärr så tog Victor Wahlgrens fina nick mitt på hemmamålvakten.

 

- Det är svårt att skälla och gnälla på spelarna. De gör så gott de kan men energin och kraften finns inte just nu. Serien har varit lång och nu tar skador och sjukdomar ut sin rätt. Samtidigt har vi ju gått från att vara laget som jagar till att bli det jagade laget, sa Martin Pringle.

 

- Just nu krigar bottenlagen med näbbar och klor för att ta poäng och det är svårt att möta dem. Men naturligtvis ska vi inte förlora denna matchen. Jag tycker vi var bästa laget men ett misstag avgjorde och jag vill definitivt inte lasta Dennis, poängterar Martin.

 

Det fanns dock lite ljuspunkter i matchen. Mittbacksparet Jonatan Olsson och Victor Wahlgren var strålande. ”Jonte” utsågs dessutom till Eskils bäste spelare. Även om planen gav Emir Plakalo problem var han också klart godkänd och kunde inte göra något åt målet.

 

Nu återstår en match innan sommarvillan. Den spelas hemma mot Skövde. Frågan är förstås om Eskilsspelarna kan ladda om eller om man ska tvingas avsluta vårsäsongen med en svidande trio av nederlag?

 

Text: Lasse Möller

Bild: bildburken.se