Text: Lasse Möller ▪️ Bild: Johan Lilja
En spelare som verkligen klivit fram under våren i Eskilsminne IF:s damlag är 20-åriga Julia Hammons. När hon kom från USA för några år sedan var hon en snabb forward som hade lite problem med att anpassa sig till den svenska damfotbollen. Men det senaste halvåret har utvecklingen gått spikrakt uppåt.
– Jag måste tacka vår tränare Pierre Persson för detta. Han har betytt allt för min utveckling. Jag har fått en ny position i laget som mittfältare och Pierre tror på mig och ger mig speltid, säger en glad Julia som numera pratar en närmast klockren svenska.
Dagarna efter cupförlusten mot HIF är det förstås ändå lite besvikelse i rösten men samtidigt är siktet helt inställt på lördagens bortamatch mot Örby.
– Jag har lite ont i kroppen och benen och det är inte kul att förlora en match där vi skapar så mycket och motståndarna ingenting. En liten tröst är att vi inte förlorade under 120 minuters speltid utan på straffar, förklarar hon.
– Det var en sådan dag när inte bollen ville gå vår väg. Men det var en viktig match där alla fick speltid och jag är oerhört stolt över tjejernas insats, betonar Julia.
I vår har Eskils tränare Pierre Persson placerat Julia på mittfältet. Med sin enorma arbetskapacitet och löpstyrka är hon en klar tillgång där. Dessutom har hennes passningsspel förbättrats påtagligt. Hon vinner dueller och levererar bollarna till sina medspelare och gör sig själv passningsbar.
– Passningsspel är ingenting man sysslar med i amerikansk fotboll, säger Julia med ett skratt.
– Jag trivs så bra i den roll jag har och jag känner att jag kan jobba hur hårt som helst för laget, poängterar hon.
Och det har hon onekligen gjort. Det blev 120 minuter mot HIF, 90 plus mot Häckens U men Julia är beredd att gå in och jobba stenhårt mot Örby.
– Får jag chansen att spela kommer jag att kriga vad jag kan. Jag har mitt amerikanska fighterhjärta, skrattar hon.
Man fick se ett påtagligt bevis på detta i matchen mot HIF. Julia fick en rejäl smäll i en närkamp och blev liggande. Men det hördes inte ett pip från henne utan efter någon minut var hon på benen igen och dundrade in i nästa närkamp.
På lördag möter damerna Örby borta klockan 13. Och Julia ser fram emot den långa bussresan.
– Jag älskar fotboll. Det är så coolt och laget har utvecklats så mycket i vår. Alla tjejerna har blivit ännu bättre och jag hoppas vi kan komma igen efter förlusten i cupen, konstaterar hon.
Tilläggas ska att Julia privat just nu har praktik på ett industrilab där hon forskar med eldfast tegel. Detta är något hon verkligen vill jobba med i framtiden och med hennes vilja och ambition är det nog fullt möjligt.
