De finns de som nästan inte har någon smärttröskel, sedan finns det de som har en hyfsad sådan. Och slutligen finns Lovisa Ohlander, vänsteryttermittfältaren i Eskilsminne IF. Lovisa har trots sin unga ålder - 18 år - haft en karriär kantad av skador och operationer. Nu spelar hon med konstant smärta i ena foten men att ge upp finns inte på hennes karta.

Lovisa startade sin fotbollskarriär i Rydebäck där hon spelade med killarna. När sedan man bytte namn till Fortuna gick hon som tioårig tjej över till Eskilsminne IF. Så hon är ju i det närmaste att betrakta som en egen produkt. Redan som 14-åring började hon träna med A-laget men det är först inför denna säsong som hon blivit permanent uppflyttad i A-truppen.

 

 - Jag har haft massor av skador genom åren. Mitt ena knä har jag opererat fyra gånger, jag har brutit handen, ja jag har väl haft alla skador man kan ha, säger Lovisa.

 

 - Just nu spelar jag hårt tejpad och på smärtstillande men det spelar ingen roll. Jag tål ganska rejält med smärta och jag vill spela, konstaterar hon utan att darra på rösten.

 Som en av få naturligt vänsterfotad spelare i damtruppen är Lovisa förstås värdefull med sina inlägg från den kanten. Mot Hittarp spelade Lovisa från start, liksom i premiären mot Halmia, och hon fick uppleva en välkommen seger efter en tuff match.

 

 - Det är altid roligt att vinna och inte minst ett derby. Att vinna mot Hittarp är extra roligt, förklarar Lovisa

 - En derbyseger ger stor positiv effekt i laget, tillägger hon.

 

 Eskils damtrupp genomgår just nu en ganska stor förändring. Helt ny tränarstab och ett stort antal nya spelare in i A-truppen. Både nyförvärv och från den egna Akademin.

 - Det kommer ta lite tid innan allt sitter men det känns som vi är på helt rätt väg. Nye tränaren Izet Kaljic är jättebra och det känns att hela truppen drar åt samma håll och att alla tror på detta, betonar Lovisa.

 

 Som dotter till välkände Jonas Ohlander, sportchef ungdom i HIF är det förstås inget konstigt att Lovisa valt fotbollen. Hennes båda bröder spelar också fotboll så det sitter i familjens gener. Frågan är om farsan kommer och tittar på hennes matcher?

 

 - Ja det gör han - när han får. Ibland viill jag inte ha honom där, skrattar Lovisa.

> Text: Lasse Möller