För Eskilsminne IF:s stora talang Lovisa Ohlander har de senaste två säsongerna varit en prövning som säkert skulle fått någon med mindre fighterhjärta att ge upp. Nu verkar det dock som om det finns ett slut på det skadehelvete Lovisa dragits med. Om tre månader hoppas hon kunna vara tillbaka för fullt på Eskils träningar.
- De senaste två åren har jag haft stora problem med att min ena axel hoppat ur led. Jag tror det hände 20-talet gånger, berättar en nyopererad Lovisa.
- Det kunde räcka med att jag gjorde en high five på planen så hamnade axeln ur led. Anledningen till att jag drabbades är antagligen att jag har en stor överrörlighet i leden. Det skulle så lite till för att jag skulle få axeln ur led, förklarar hon.
Förutom att detta förstås har orsakat henne mycket smärta och lidande har även fotbollen blivit lidande de senaste säsongerna.
- Jag kan ju förstå att en tränare inte vill satsa på en spelare som kanske inte klarar en närkamp eller tackling utan att få axeln ur led. Men jag har ändå hållit igång hela säsongen. Operationen kom faktiskt bara två veckor efter serieslutet, säger Lovisa.
Hon hade turen att få komma till en expert i Halmstad som förhoppningsvis nu sett till att Lovisa kan satsa helhjärtat på sin karriär i Eskils. För hon har inga tankar på att lämna klubben hon stortrivs i.
- Nej jag räknar medta kunna börja springa om en månad cirka och sedan vara i full träning inom tre månader. På något sätt kommer detta Coronauppehåll lägligt för mig. Jag får chans att komma igen utan stress, betonar hon.
Vad gjorde man då med dig för att få ordning på din axel?
- Läkaren tog en sena från min biceps och förstärkte i axeln. Nu är jag fixerad och det påverkar armbåge och handled som jag inte kan röra. Detta måste jag träna upp sedan så styrkan kommer tillbaka, förklarar hon.
Smärtan efter operationen var omfattande och Lovisa påverkades då hon inte tålde medicineringen med morfin.
- Nej jag kräktes upp den. De första två-tre veckorna var jobbiga men nu är det bättre, säger hon hoppfullt.
Utanför fotbollen arbetar Lovisa som brevbärare.
- Jag hade turen att köra en postbil och behövde inte använda armen så mycket. Det är ju mest spring i trappor när jag delar ut post. Även om armen måste användas lite, berättar Lovisa.
Vi är förstås alla glada över denna förhoppningsvis riktigt lyckliga utgång för Lovisa och vi ser fram emot att åter få henne i full form på planen.
- Jag ger inte upp så lätt. Är väl en fighter, säger hon med ett skratt.
Text: Lasse Möller
Bild: BIldburken.se