- Här handlar det om två spelare som inte bara haft en stor betydelse på planen men också bredvid som människor i föreningen. Både Filip och Mathias har betytt mycket och naturligtvis skaffar man sig en personlig relation när spelare är klubben trogen så länge, säger klubbchef Kalle Olsson.
Filip Egger klev över till Eskils inför säsongen 2010 från lokalkonkurrenten Högaborg. Eskils hade precis gått upp i Division 3 men hans flytt sågs ändå inte som speciellt begåvad minns Filip.
- Nej folk undrade varför jag ”köpte ner mig” från ett lag i Division 2 till Eskils i trean. Men det kändes rätt. Det fanns något på gång i Eskils och med facit i hand visade det sig ju med eftertryck att jag fattade rätt beslut, minns Filip.
Mathias Unkuri kom inför 2015 och hade då erfarenhet av spel i Allsvenskan i HIF och med Landskrona BoIS i Superettan. Han hade dessutom internationell erfarenhet.
- Jag kan jämföra en del och jag vill utan tvekan påstå att många elitföreningar borde försöka jobba som Eskils. Som alla förstår finns det ju en anledning till att jag stannat kvar här resten av min karriär. Eskils är en fantastisk förening som har en fin organisation och som tar hand om sina spelare och medlemmar. Vi spelare har exempelvis haft stor hjälp av Spelarsupporten som kunde hjälpa till med alla problem som uppstod utanför fotbollen, minns Mathias.
Naturligtvis handlar ju en intervju med dessa bådas levande legender i Eskils mycket om det sportsliga och vad man upplevt i klubben.
- Det har ju varit upp- och nedflyttningar. Varje gång man ramlat ur en serie har tanken kommit på att kanske det borde vara dags att sluta. Men så har revanschlusten kommit och man har kört på. Men till slut når man läget där familj och jobb kräver mer av en, säger Filip som hunnit fylla 34 år.
- Om jag ska plocka fram något speciellt ur minnesbanken på den positiva sidan är det nog ändå säsongen när vi mötte IFK Hässleholm i en direkt avgörande seriefinal på Österås IP i Hässleholm. Det var fantastiskt med busslaster av Eskilssupportrar till matchen och vi spelade i strålande sol, minns Filip.
Matchen inleddes med att hemmalaget tog ledningen med 1-0 men sedan kom Eskilsrycket.
- Jag kvitterade och sedan kunde Johan Isgren göra 2-1. Det var ett magiskt ögonblick, minns han.
Kalle Olsson skiner i kapp med solen när han tänker tillbaka på den dagen.
- Det kunde inte vara bättre regisserat. Vi två lag var helt överlägsna och det blev en ren seriefinal där vi kunde ta steget upp i Division 2 för första gången, berättar Kalle.
- Jag förstår Filips känsla. Det var fantastiskt, tillägger han.
Mathias har en annan uppflyttning till Division 1 som ett stort märke i Eskilskarriären.
- Ja när vi gick upp 2017. och sedan inte att glömma den otroliga säsongen 2018 när vi gjorde den bästa prestationen Eskils gjort rent historiskt. Jag minns också segermatchen i Svenska cupen hemma mot HIF samma år och sedan det första gruppspelet i cupen året efter då vi var mycket bra mot Allsvenska och Superettanlag, säger Mathias.
Även detta är minne som Kalle delar med sina två trotjänare.
- Ja det är ögonblick vi har haft tillsammans hela föreningen och jag unnar dessa två spelare denna upplevelsen, förklarar Kalle.
Frågan är vad som händer i livet för Filip och Mathias nu?
- Jag har mycket jobb eftersom jag jobbar med Coronakommunikationen i Helsingborg. Dessutom har vi en 10 månader ung dotter som tar mer och mer tid. Jag ska erkänna att något sug efter fotbollsträning i vinterväder det finns inte. Det blir lite padel och sedan får det bli Harlyckanbesök om restriktionerna släpper i vår, säger Filip.
Kommer din dotter att ta klivet in som spelare i Eskils?
- Det finns väl goda utsikter för det, skrattar han.
- Jag kommer lägga fram ett padelrack, en golfklubba och en fotboll på golvet så får vi se vilken hon leker med, myser han.
Mathias Unkuri har utbildat sig till lärare och har precis avverkat sin första termin som mellanstadielärare.
- Just nu är jag väldigt fokuserad på jobbet. Jag älskar detta med att utvecklas i ledarskap och att kunna vara ett stöd och en hjälp för eleverna, säger han.
- Men det ska erkännas att jag saknar omklädningsrummet och kompisarna. Mer än en gång har jag varit på väg till Harkyckan för träning då jag kommit på att jag faktiskt slutat, skrattar Mathias.
Vi törs lova att hela föreningen skulle stått och applåderat om Mathias omvärderat sitt beslut att sluta.
- Jag kommer inte släppa kontakten med Eskils. Vi kommer att träffas vid någon träning eller match, säger han innan vi avslutar.
Kalle Olsson knyter ihop killarnas fotbollshistoria:
- Jag beundrar Filip och Mathias som skaffat sig inte bara en framgångsrik idrottskarriär utan också en civil sådan. Två intelligenta duktiga killar som betytt så oerhört mycket för oss i Eskils. Mathias har varit lagkapten, Filip har suttit tio år i spelarrådet. Killarna lämnar ett tomrum och en saknad efter sig men minnena är ljusa och det gör saken lite annorlunda, slutar Kalle.
Text: Lasse Möller