På några sekunder kan livet förändras. Ett litet felbeslut i kombination med otur och så är olyckan framme och kastar grus i maskineriet. Eskilsminne IF:s notoriska målskytt Jasmine Hansen kommer aldrig att glömma den kvällen som förändrade livet för henne.
- Nej jag kommer alltid att minans den 2 juli 2019. Antagligen skulle jag bytas ut bara fem minuter senare i matchen men valde ändå att satsa i en närkamp, berättar hon.
Inte nog med att det faktiskt var Jasses eget misstag, hon åkte dessutom på en allvarlig skada.
- Ja det var mitt fel. Jag fick ett gult kort för satsningen och bröt benet. Det känns lite konstigt så här i efterhand att ligga ner med brutet ben och få ett gult kort, säger Jasse som nu fått distans till händelsen men som samtidigt påminns som allvaret i den varje dag.
- Ja jag har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag opererades dagen efter skadan och påbörjade rehaben så snart jag kunde. Tyvärr gick något snett och den 13 december i fjol fick man öppna upp igen och plocka bort de skruvar som satts in i benet, förklarar hon.
För Jasmine som i princip lever för fotbollen och ett aktivt liv blev det ett rejält bakslag.
- Ja det var jobbigt redan efter första operationen. Det gjorde ont och man kände sig ofta ömklig att inte kunna gå på toaletten eller klä på sig själv. Det var många gånger under dessa månader som jag bara ville ge upp. Bli kvar i sängen och helt enkelt strunta i allt, berättar hon.
Men som den fighter Jasse är så jobbade hon sig tillbaka. Först psykiskt och nu också fysiskt.
- Efter den andra operationen gör det faktiskt inte alls speciellt ont. Mest bara när jag kört hårt på rehaben. Läkarna säger också att benet läker jättebra. Så nu är det bara muskulaturen som ska återfå sin normala styrka, konstaterar hon.
- Men jag skyndar långsamt. Jag lyssnar på sjukgymnasten och överdriver inte träningen. Jag har kunnat börja jogga lite och på måndagen var jag tillbaka aktivt på träningen med mitt eget program. Hur länge det dröjer innan jag kan träna som vanligt och spela match igen vet jag däremot inte, säger Jasse.
I situationer som den Jasmine hamnat i är det viktigt att känna inte bara stöd och hjälp från sjukvården utan också från den miljö där hon verkar till vardags.
- Jag kan inte klaga på hur mina kompisar i laget ställt upp. Jag har varit på träningarna ofta men ibland har det känts lite tungt att se på men inte kunna vara med. Men både ledare och medspelare har funnits där för mig liksom klubben i övrigt, berättar hon.
Jasmine är tillbaka på sitt jobb, det är snart tio månader sedan hennes liv ställdes på ända men hon ser ljuset i tunneln.
- Ja jag vill tillbaka. Inte bara till fotbollen utan till mitt vanliga aktiva liv. Jag är en person som tycker om att vara aktiv, syssla med olika fysiska aktiviteter.
Text: Lasse Möller
Bild: Bildburken.se
