Tommy brukar ofta beskriva människors tid i Eskils som en resa. Min resa har varit lång och i olika former. Jag har rest som spelare, ledare och anställd. Min resa som spelare tog slut för många år sen. Min resa som ledare pågår fortfarande. Min resa som anställd tar nu snart slut eftersom jag nu tar en lång semester och min sista riktiga arbetsdag var 17/6. Till hösten övergår semestern i pensionering.

Jag fick i veckan frågan om hur många jag hade varit tränare för och påverkat I Eskils. Jag ställde mig själv istället frågan om hur många som påverkat mig.

Alla spelare och ledare under min aktiva karriär. Jag spelade själv i ca 20 år och har naturligtvis spelat tillsammans med massor av bra spelare. 

Alla arbetskamrater på kansliet under min tid som anställd. Utvecklingen på kansliet har varit otrolig sen jag började och det är nog bara Tommy och jag som riktigt förstår hur Eskils förändrats under denna tid.

Alla fantastiska föräldrar och andra i mina arbetsuppgifter med Eskilscupens förläggning, läger, sammandrag och annat då jag har behövt er hjälp. Jag hoppas ni förstår att utan er insats hade både jag och Eskils haft det svårt.

Alla spelare, ledarkollegor och föräldrar under min ledarkarriär. Jag har haft förmånen att få träna ungdomar på alla nivåer. Från fotbollsskolans underbart förvirrade träningar med konstant kaos till, ibland mer seriös träning då jag kunnat utveckla fotbollsspelare. Jag har nu på slutet också fått förmånen att verka i flickfotbollens underbara värld som tränare för F01/02. Mycket annorlunda men minst lika roligt.

Alla fantastiska ungdomar som jag fått vara tillsammans med på våra läger. Från de ca 30 läger i Eskils regi jag har varit med har jag naturligtvis massor med roliga minnen att plocka fram när jag behöver. Det enda jag inte kommer att sakna från dessa läger är den bedövande tröttheten söndag kväll.

Listan på människor som jag träffat genom Eskils blir som ni ser obeskrivligt lång.  Naturligtvis har ni alla påverkat mig och gjort att jag är den jag är idag. Andra får bedöma om det är bra eller dåligt.

Mest av allt har, alla ni andra får ursäkta, ändå min tid som ledare i P87 påverkat mig. Alla timmars träning. Alla matcher. Alla läger. Alla cuper. Alla motgångar. Alla framgångar. Det vi hade och den sammanhållning vi tillsammans skapade kommer jag alltid bära med mig.

Jag har i veckan många gånger fått frågan om vad jag skall göra nu. Det är naturligtvis omöjligt att svara på eftersom det enda som är säkert är att man aldrig vet vad som händer i livet. Det är min resa i Eskils ett stort bevis på. Jag vill dock berätta för Jörgen att hans farhågor om en fetma-epidemi hos duvorna i stan åtminstone inte kommer att vara mitt fel.

Jag kommer naturligtvis att finnas kvar på något sätt runt Eskils i framtiden. Om så bara som supporter. Jag har ju än så länge också kvar mitt ledaruppdrag hos tjejerna i F01/02.

Jag vill tacka alla er som gjort min resa i Eskils intressant, utvecklande och rolig.

Jag vill också tacka för all uppvaktning och alla fina ord jag fått under sista veckan.

Vi ses och hörs på Harlyckan och Västergård.

Med vänlig hälsning

Dutten