På ett årtionde kan det hända mycket.
Eskilsminne, om någon klubb, kan intyga det. Från att ha haft ett herrlag som skvalpade omkring i gränslandet mellan division fem och division sex har föreningen nu etablerat sig sportsligt på en betydligt högre nivå. Utan att ha blivit ett “projekt”.
Dagens ordförande i Eskilsminne IF, Claes Ohlsson, har huserat i klubben i olika roller i olika omgångar. 1998-2009 och nu från 2015. Första perioden som styrelseledamot/sekreterare och sedan 2015 som ordförande.
– Min resa i klubben började 1998. Min dotter spelade här och jag var ledare i Helsingborgs Södra. Bosse Jönsson, som hade en dotter i samma lag, och jag flabbade en del på publikplats. En dag berättade han att han fått chansen att bli ordförande Eskilsminne – och han kunde tänka sig att tacka ja på villkoret att jag också skulle gå med i styrelsen….
Hur minns du klubben från 1998?
– Som jag mindes det var det Tommy Billqvist och en kanslist med lönebidrag på grund av nedsatt kapacitet, samt en del som via arbetsförmedlingen kom och gick. Högaborg var dominerande här (på Harlyckan) då. Eskils var den lilla kvartersklubben som sällan gjorde väsen av sig.
Relativt omgående började förändringar att göras.
Klubbdirektör Tommy Billqvist pekar ut en avgörande komponent.
– Styrelsen bantades ned från nio till fem medlemmar och man plockade bort de traditionella utskotten. Det fick som följd att styrelsen inte längre bestod av personer som värnade om sin del av verksamheten (så det blev mycket avrapportering på mötena) utan bestod av personer som ville driva hela föreningen framåt.
– Med fem personer blir det kortare beslutsvägar, men då jag var borta från klubben ökade man antalet i styrelsen till sju personer, liksom vi är i Skånes FF.

Claes Ohlsson, med ett ton av erfarenhet från skånsk fotboll i olika sammanhang, var snabb med att se vinsterna i förändringen.
– Jag är drivande i sådana här frågor och gör likadant nu i Skåneboll. En styrelse ska vara enhetlig och jobba med alla frågor – och lägga sin energi där de gör som mest nytta. Det måste samtidigt finnas en dynamik. Med fem personer blir det kortare beslutsvägar.
Vad blev effekterna?
– Jag tror att föreningen fick ett helhetsgrepp. Klubben blev effektivare.
Det “Nya Eskilsminne IF fick en tydlig prägel där grovjobbet skulle göras underifrån. Att skörda sportsliga framgångar snabbt var inte intressant.
– Jag är helt övertygad om att A-lagens prestationer är en konsekvens av det vi gör måndag-fredag. Är fokus på lördagsmatchen blir det inte lika bra, förklarar Ohlsson.
– Idag har vi byggt upp organisationen precis som ett företag. Den optimala organisationen ser likadan ut oavsett om du arbetar i en förening eller i ett företag. Kontinuitet och kompetens är nyckelorden – då nås målet.

Tommy Billqvist menar att en nedbantad och effektivare styrelse omedelbart gav effekter i föreningens utveckling.
– De flesta föreningar idag är likadant organiserade idag som när de grundades i början på 1900-talet. De har kvar samma beslutsprocess. Och till 99 procent är personerna i styrelsen de som jobbar mest ideellt i föreningen.
Claes Ohlsson fyller i:
– Idag är det ingen i Eskilsminnes styrelse som har barn i ungdomsverksamheten.
Ge ett konkret exempel på effektiviseringen?
Billqvist:
– Vi tog fram ett måldokument och en ekonomisk ram knuten till Eskilscupen. Till det knöt vi en ansvarig person. De som sedan anslöt för att hjälpa till kom extremt nära beslutsprocessen. Så länge man höll sig inom ramarna slapp man be om lov hela tiden – och de inblandade såg effekterna direkt. Helt plötsligt var det roligt att hjälpa till. I en annan förening hade man behövt gå till styrelsen för att få igenom alla beslut.
Vad betydde det för den sportsliga utvecklingen?
– Det överskott som blev från ett år till ett annat återinvesterades direkt och utvecklade verksamheten eller förstärkte organisationen.
Billqvist förklarar det som ett kretslopp.
– Organisationen växte – och den kunde ta hand om verksamheten. Det ena gav näring till det andra. Vinsten är enkel att lägga märke till. Om man tittar på verksamheten från ett kvalitetsperspektiv är vi nämligen väldigt långt framme. Då kör föräldrarna en kilometer längre för att placera sina barn i vår verksamhet – och det blir ett fortsatt kretslopp.
– Visst, vi hade en del tur i uppbyggande av det systemet. Jörgen Lindqvist och många i hans generation kom tillbaka till klubben ungefär samtidigt. Många spelare hade lirat i Eskils, gift sig, fått barn och vid ett och samma tillfälle stod vi där med 40 personer som var återvändare och visste vad klubben stod för. Det humankapitalet var det otroligt viktigt att vi förvaltade.

För Eskilsminne IF har självbilden blivit annorlunda det senaste årtiondet. Det är en direkt effekt av det nya sättet att arbeta organisatoriskt.
– Vi hade en tydlig bild 2009 när vi var nya i division fyra där vi hade vi ett mål att snegla mot division ett. Det hade kunnat vara att ta i, men då kändes det inte så konstigt, menar Billqvist.
– Den fotbollsmässiga verksamheten har ibland en förmåga att dra iväg, men har ofta inga fundament som kan bära den.
– Vi gjorde tvärtom. Vi började med en organisation som kunde stötta herrarna när de väl kom till division ett. Visserligen höll de sig inte kvar sportsligt första året, men allt annat runt omkring var inga problem – för vi hade arbetat för det i flera år.

Eskilsminne ruvar på flera guldägg som skulle göra andra föreningar med elitambitioner avundsjuka. 1400 medlemmar, Eskilscupen, massor av träningsplaner…
Lockar det inte att ta genvägar till eliten?
Claes Ohlsson:
– Nej, för det andra föreningar gör kan ibland uppfattas som ett projekt – typ “nu skall vi upp”. Där fokuserar man på seniorsidan och bygger inte underifrån först. Eskilsminne är inget projekt i den meningen.
Utveckla?
– Pengar är A och O i elitverksamheten. Statistiskt är det 93% samband mellan omsättning i klubben och framgång i tabellen, över tid. Vi har byggt en organisation som strukturellt matchar Allsvenska klubbar. Vår balansräkning matchar en del i Allsvenskan och definitivt i Superettan.

– Vi har begränsningar ekonomiskt, men har byggt en organisation som matchar vilken Allsvensk klubb som helst strukturellt. Vår balansräkning matchar generellt de flesta i Allsvenskan eller Superettan.
– Vi kan göra en satsning på fotbollen ekonomiskt, men risken i ett sådant sammanhang är stror med långa avtal med spelare/ledare. Kostnaderna blir kvar i flera år – även om vi skulle åka ur och tappa intäkterna som behövs. Har men en förening som är ett projekt och åker ur Allsvenskan, som Mjällby och TFF, blir det en negativ spiral som tar rejält på klubbarna.
Ohlsson vidareutvecklar:
– Har man en förening där man driver seniorfotbollen som ett målprojekt på elitnivå, och inte bygger underifrån först, blir det lätt en negativ spiral nedåt om man inte lyckas.
– Man ser ju ofta det problemet med svagare klubbar som åker ut. Mjällby, Trelleborg och Brommapojkarna ramlade rakt ner från Allsvenskan till division 1, innan fallet stoppade och man börjar om.
– Ett exempel som utifrån känns som ett projekt är Östersund, som har gjort något som egentligen inte går att göra. Man har en ordförande som med egna pengar och en duktig tränare nått sitt mål, som man uttalade redan för ett par år sedan, att man skulle till Europaspel. Det känns som att man driver ett ”projekt” där fokus ligger på A-lagets prestation och inte på föreningsverksamheten måndag till fredag. Jag misstänker att de kan hamna i en negativ spiral när motgångarna kommer, för jag tror inte de har hunnit bygga upp strukturen underifrån tillräckligt.
– Problemet för Östersund, och andra i samma situation, är att nu vet folk (spelare, agenter och andra klubbar) att de har pengar. De kommer att tvingas öka sina kostnader via högre löner och dyrare förvärv. Sitter man sedan fast i kontrakterade kostnader flera år framåt och intäkterna faller, ja då kan det gå fort. Vi vill ha det tvärtom. För om vi skulle ramla ner – så ska inget dramatiskt hända i föreningen. Jag försökte införa tänket att fokusera på måndag till fredag när jag var ordförande i HIF och dåvarande tränare Hareide var med på noterna. Men på vägen kommer trycket både utifrån och inifrån och då blir det inte tid att vänta. Å andra sidan har man möjligheter att sälja spelare dyrt om man tillhör topplagen i Allsvenskan och det är ju ett av skälen till att elitklubbarna satsar så mycket på topp tre. Men kan Östersund hålla ut likt MIF i ishockey, som jag uppfattade som ett projekt från början, så kanske de hinner bygga upp det underifrån.

Inom damfotbollen är det kanske mer lockande att ta ekonomiska genvägar för att nå toppen? Finns det någon tanke kring den självbilden?
– Det här med självbild är intressant, säger Ohlsson.
– Vi ska ha en självbild som utgörs av en bra verksamhet. Där måste det börja – det är det enda viktiga. Allt annat är sekundärt.
– Först i år har vi uttalat en målbild där damerna ska till Allsvenskan och herrarna till Superettan. Det är lätt att tolka det felaktigt för skulle vi lägga en miljon på damerna kan det lyckas inom två år. Men skulle vi göra det börjar allt halta igen. Vi ska bara spänna bågen så mycket att vi kan hantera det. Köper vi in spelare som bara kommer hit för att tjäna pengar i A-laget tappar vi motivationen hos människor att hjälpa till i breddverksamheten. Har vi en bra ungdomsverksamhet kan vi glömma det där med identitetsbekymmer. Då frågar sig ingen vart pengarna tar vägen – som på A-lagsspelare.

Eskilsminnes utveckling de senaste 15-20 åren har inte bara en stor effekt på människorna i anslutning till föreningen. Även storebror, Helsingborgs IF, kan påverkas.
Claes Ohlsson:
– Om inte HIF gör någonting annorlunda så kommer vi att ta marknadsandelar från dem. Då skulle vi kunna satsa mer på fotbollen.
Tror du att ni kan nå Superettan och Damallsvenskan – och ändå förknippas med “kvartersklubben Eskils”?
– Det tror jag absolut. Det är vår målsättning. Själen i vår förening är breddverksamheten och ska så förbli.
När tror du att ni är där?
– Innan 2028. Jämför man oss med de flesta föreningar i de sammanhangen så är vi redan nu kapabla att matcha dem strukturellt.

Christoffer Ekmark

Skånesport.se