Den bästa halvleken hittills under vårens träningsmatcher och ett försvarsspel som var alltigenom imponerande. Det svarade Eskilsminne IF:s damer för när man på onsdagen mötte Rosengård 1917 och vann med 1-0 (1-0).

De första 45 minuterna var en uppvisning i anfallsspel där man i våg efter våg attackerade ett lågt kämpande Rosengård.

- Utan tvekan den bästa halvleken hittills i år. Efter paus blev det inte samma övertag men vi bytte och ändrade en del. Men rent försvarsmässigt mycket bra, berömde tränaren Iztok Pristovnik.

Utdelningen motsvarade inte riktigt det kraftiga spelövertaget. Men 1-0 kom genom Johanna Olsson i en tilltrasslad situation i straffområdet.

- Vi borde gjort fler mål på de chanser vi skapade, sa en kritisk Johanna Olsson.

Efter paus fick Rosengård ha betydligt mer av bollen. Men liksom i den första halvleken skapade gästerna ingenting.

Iztok ville se ett bättre defensivt spel och det fick han. Mittförsvaret med Julia Nilsson och Julia Fransson imponerade i första halvlek.

Efter paus fick Julia Nilsson ta steget upp på mittfältet och då bildade Julia Fransson mittbackspar med Louise Hayden med samma imponerande facit.

Julia Nilsson går från klarhet till klarhet och var nöjd med matchen.

- Jag gillar att spela med Julia Fransson. Vi kompletterar varandra perfekt. I andra blev jag mittfältare och det var ett tag sedan men det funkade också, konstaterade Julia.

Ja definitivt. Med lite tur kunde hon blivit målskytt. Julia drog på ett skott som troligtvis fortfarande håller ribban i dallring på Västergård.

- Och det var med högran. Jag är ju vänsterfotad, skrattar hon.

Iztok berömde hela laget.

- Alla svarade för mycket bra insatser. Ett litet extra plus till Sanna Jonhag som åter var strålande, så han.

Vi vill också ge lite extra beröm till inhopparen Alice Lekvall som tog för sig rejält. Och till Veronika Henriksson som var tillbaka efter sin militärtjänstgöring.

- Detta var första matchen på åtta månader, förklarade Veronika som visade prov på ett fysiskt spel som gladde många åskådare.

Text och bild: Lasse Möller